Ragnhilds mer eller mindre lesbiska noveller

Det var måndag och Maja var På väg till dagis med sin mamma Agnes. Det var första gången i hennes femåriga liv som hon skulle vara på dagis själv. Utan mamma! Hela förra veckan hade mamma varit med henne på dagis. Men inte idag. Det kändes lite pirrigt. Men mer spännande än otäckt. Jonathan skulle vara där. Han var Majas kompis. De hade lärt känna varandra veckan innan och de hade blivit bästisar så fort de första tio minutrarna blyghet var över. 

Jonathan var nästan lika gammal som Maja. Han hade fyllt 5 i mars. Maja fyllde i januari. Det hade varit viktigt att reda ut och mamma hade hjälpt dem räkna ut att det skilde en månad och 27 dagar mellan dem. 

Jonathan visste precis hur dagis fungerade. Han hade gått där ett helt år. Han visste vilka kuddar man byggde de bästa kojorna med och vart de finaste halsbanden fanns om man skulle leka prinsessa. Han lärde Maja allt han visste och när mamma gick visade han det bästa fönstret att vinka från. Och där stod han bredvid och vinkade tills Majas mamma gått runt hörnet vid affären där man kunde köpa de godaste glassarna. 

När Agnes kom och hämtade Maja kom hon precis samtidigt som Per. Han höll upp grinden för henne och sen dörren. Jonathan och Maja tyckte det var jätteroligt att Majas mamma hade kommit precis samtidigt som Jonathans pappa. De gick tillsammans ut från dagis. Agnes höll i Majas hand. Maja höll Jonathan med sin andra hand och Jonathan hade Per i den andra handen. Maja och Jonathan lyckades övertala sina föräldrar om att affären vid hörnet verkligen hade den godaste glassen och de FICK köpa. Det här var en underbar dag tyckte Maja. Dagis var ju jättekul!

Agnes och Per hämtade barnen samtidigt varje dag hela den veckan. På onsdagen bjöd Agnes med dem båda på middag hem och på torsdagen följde Agnes och Maja med Per och Jonathan hem efter dagis. Det var enkelt att prata med Per. De hade kommit bra överens redan från början. Det kändes aldrig awkward och det fanns alltid nåt intressant att prata om. Det kändes som om de känt varandra mycket längre än nån vecka. 

De pratade verkligen om allt möjligt. Allt ifrån barnens krämpor till deras mer eller mindre obefintliga sexliv. Majas pappa hade försvunnit helt ur deras liv innan Maja fyllt ett. Och Jonathans mamma hade Per separerat från för några år sen. De kom fortfarande bra överens och det var inga problem med att ha delad vårdnad. När Jonathans mamma hade behövt åka till Barcelona några veckor för att jobba hade det liksom inte ens varit snack om saken. Själv skulle Per med jobbet till Peru om nån månad och Jonathan skulle vara hos sin mamma då. 

Men de var båda singlar med barn. Inte redo för nåt nytt förhållande men hade samtidigt inte heller lust att gå ut och försöka ragga upp nån på krogen. 

Att de skulle bli KK var bara ett skämt första gången de pratade om det. Men ju mer tiden gick ju bättre "lösning" kändes det. De var definitivt inte ute efter att bli ihop med varandra. Men varför inte utnyttja tillfället att stilla hungern lite. 

Efter några veckor av tillfällen som helt enkelt inte riktigt kom bestämde de helt enkelt att Per och Jonathan skulle följa med Agnes och Maja till deras sommarstuga. Det enda tillfälle som funkade var dagen innan Per skulle flyga till Peru. Det skulle förresten vara perfekt för det hade krockat med tiderna och Per måste åka till flyget redan vid lunch och Jonathans mamma kunde inte komma från jobbet förrän vid fyra. Så det bestämdes helt enkelt att hon skulle hämta honom där i stugan. 

Stugan ja. Det var väl mer ett hus. Agnes delade det med sina föräldrar. Det var ett gammalt vitt hus som låg bland sanddynerna. Det fanns tre sovrum. Ett för Agnes föräldrar. Ett för Maja och ett för Agnes. I gillestugan i källaren fanns en utdragbar soffa för gäster. 

Agnes hade bunkrat upp med några flaskor vin. De fick barnen i säng och öppnade en flaska. Men den var mer än halvfull när Maja vaknade. Gråtande kom hon ut i vardagsrummet. Agnes tog henne med sig och la sig med henne i sin säng. Per kollade till dem en stund senare och de sov. Båda två. Så han gick helt enkelt och la sig han med. 

När han vaknade nästa morgon hörde han hur teven var på där uppe. Agnes kom ner för trappan med tvättkorgen under armen. 

"God morgon. Ungarna sitter som fastklistrade vid teven" hon log mot honom och gick in i tvättstugan. 

"Jo jag kan tänka mig det. Undra om de skulle märka om man avfyrade en kanon utanför" han följde efter henne. 

"Tveksamt. Det är väl nu man ska ha sånt där bolibompasex" han visste att hon skämtade men samtidigt hade de ju pratat om det länge. 

"Tja. Det skulle nog inte mitt morgonstånd säga nej till" hon vände sig om och såg på honom. Först i ögonen. Sen på punkten strax nedanför naveln. 

"Hade jag haft de fysiologiska möjligheterna hade jag också haft morgonstånd."

Agnes vände sig om igen. Tog av sig trosorna och stoppade dem i tvättmaskinen med allt det andra hon precis stoppat in. Hon tryckte på en knapp och maskinen började låta. Sen vände hon sig om och satte sig på den. 

Per var redan framme. Agnes drog ner hans pyjamasbyxor och frigjorde det som ville komma ut och 

komma in. Ja helt enkelt komma. 

"Jag har ingen kondom här"

"Skit i den. Jag har inte ägglossning än så det borde vara lugnt. Dessutom tog det ett helt år innan jag blev gravid med Maja."

Han stoppade in den. Den blev varmt välkomnad. 

De rörde sig mot varandra. Med varandra. Rytmiskt och unisont. På ett sätt som bara sker om man är i fas med varandra. Om man vet hur den andra fungerar. Om man är goda vänner. 

"Kom" sa hon. Han kom. Hon kom. På övervåningen hörde de lätta fötter komma närmre. Han drog upp byxorna. Hon fiskade upp ett par jeans från kassen med ren tvätt som inte hunnit vikas. Hon hade hunnit ta på sig dem och börjat vika en av Majas tröjor innan de två barnen hittade dem. Per hade också fått tag på kläder att vika. 

"Vad gör ni?" sa Jonathan. 

"Vi viker tvätt. Är Bolibompa slut?"

De åt frukost tillsammans alla fyra. Agnes slog på stort och stekte pannkakor. Då blev det lite mer lunchaktigt åt Per som skulle behöva åka strax efter 11. 

Agnes städade hela dagen. De hade tänkt vara i stugan några veckor nu och dammet hade hunnit samla sig och fönstren hade inte putsats på länge. Barnen höll sig sysselsatta med legolådan och när det ringde på dörren kvart över fyra var huset renare än det varit på länge. 

"Agnes?" Kvinnan som stod utanför dörren såg frågande ut. 

"Ja precis, Hilda?" Agnes sträckte ut handen samtidigt som hon öppnade dörren så Hilda kunde komma in. 

"Ursäkta att jag är sen. Jag lyckades komma iväg en halvtimme tidigare men gpsen ledde mig mitt ute i ingenstans och jag hittade inte så många att fråga om vägen"

"Oj. Ja det kan vara lite trixigt när man är mitt ute i ingenstans. Men gav inte Per dig mitt nummer?"

"Jodå. Men jag glömde laddaren på jobbet och telefonen dog såklart lagom till jag var framme på fel ställe." Hilda visade upp en telefon med svart skärm. 

"Men kom in. Låna laddare och stanna en stund? Jag ska precis börja med middagen och vill ni stanna till den med så går det utmärkt. Jag tror inte Jonathan har nåt emot det."

"Nej så mycket jag har hört om Maja så tror jag inte det är nåt problem. Jag stannar gärna en stund." Hilda log, tog av sig skorna och följde med in till Majas rum där legolådan var vält och fantasirika bilar och hus var under konstruktion. 

"Hej mamma!" ropade Jonathan. Hoppade upp och lyckades ta sig genom legohavet utan att trampa på något och ge sin mamma en stor kram. Sen tog han sig tillbaka till platsen där han suttit och fortsatte bygga. Att det var meningen att han skulle följa med direkt hade han glömt. Tur att planerna var ändrade redan för det hade blivit en svår övertalning att få med det barnet just då. 

"Så. Vill du ha hjälp med maten?" Hilda vände sig till Agnes. Båda var väl medvetna om att i det här rummet var de överflödiga. 

Hilda skalade potatis. Agnes rullade köttbullar. De pratade. Det tog inte lång tid innan de helt förträngt att de inte ens träffats för en timme sen. De pratade om allt möjligt. Barnen såklart. Hur kul det var att de blivit så bra kompisar. Och bästa sättet att få bort gräsfläckar och om ett konstigt ljud i Agnes bil och om Per. 

"Är det nåt mellan dig och Per? Alltså det är helt ok. Jag är bara nyfiken. Ni verkar träffas en del. Alltså du behöver inte säga nåt. Jag vet. Jag är ibland lite för nyfiken."

"Nejdå. Vi är bara goda vänner..." 

"Men...? Du är intresserad av mer? Har han raggat på dig?" Agnes skrattade. 

"Nejdå. Vi är helt överens om att vi bara ska vara vänner. Men..."

"Men vad. Nu har du gjort mig väldigt nyfiken. Jag trodde faktiskt inte det var nåt mer än vänskap men nu undrar jag lite här alltså." Hildas ton var väldigt retsam. 

"Ha. Ja. Man kan väl kalla det 'Friends with benefits' kanske. Inte för att det hänt många gånger. Eller mer än en..."

"Aha. Det var därför han sov över här."

"Nja. Det var väl en del av tanken men jag somnade när jag skulle natta om Maja och han sov i gästsängen." 

"Ah. Så att åka hit var helt förgäves för er del." Hildas ton var verkligen retsam. På ett sätt som man bara retas med någon man känner väl. 

"Nejdå. Vi hann med en sväng bolibompasex i morse innan han åkte." Hilda skrattade rakt ut. 

"Ha. Så ni började alltså med det som är nödlösningen för att få andras förhållande att funka"

"Kanske. Men vi har inget förhållande att försöka få att funka. Vi ser det bara som att hjälpa varandra lite grann."

"Det låter sunt tycker jag. Hellre det än att ränna på krogen för att stilla det begäret. Per är en bra man. Jag gjorde inte slut för att han är bra. Utan för att han är en man. Jag insåg att män inte var min grej. Hur bra de än är. Och såna förhållanden går definitivt inte att lösa med bolibompasex."

"Du har så rätt så. En man är en man och tyvärr är det inte alltid vad man söker." 

Blicken de utbytte där och då vände stämningen från känslan av att vara två gamla vänner till något mer. Kugghjulen gled liksom in i nån sorts perfekt symbios och någonstans började ett maskineri att arbeta snabbt och effektivt mot ett mål som skulle visa sig vara oundvikligt. 

"Mamma jag är hungrig"

"Jag med!" Båda barnen kom inspringande i köket. Potatisen var kokad och Hilda höll på att mosa den. Agnes höll på att steka de sista köttbullarna. 

"Maten är snart klar. Kan ni duka?" Agnes tog jublet som ett ja och guidade dem till att få fram både tallrikar, glas, bestick, mjölk och sylt. 

Barnen var som vanligt. Det var inte Hilda och Agnes. Något hade satts i rullning och de kände båda av det. Tiden gick snabbare och långsammare samtidigt. Som en blandning mellan slow motion och ultrarapid. Allt var så tydligt men suddigt. Barnen åt färdigt och de vuxna satt kvar. Pratade som om inget hade hänt men ingen av dem hade en aning om vad som diskuterades. Någonstans på något sätt hade Jonathan frågat om de skulle sova över inatt med. Agnes hade svarat ja som om det redan var bestämt. Hilda reflekterade inte ens över att de inte sagt ett ord om det innan. Barnen tog på sig pyjamasar och fick tänderna borstade och släpade med sig alla täcken och filtar från Agnes säng ut till soffan och kollade på Bolibompa i sin nybyggda koja. Hilda och Agnes plockade in maten i kylskåpet, diskade och fortsatte på vinflaskan som öppnats dagen innan. Ingen av dem hade en tanke på att skämta om bolibompasex vilket hade varit givet några timmar tidigare. Några gånger hade de liksom dragits mot varandra och med lätta fingrar rört vid varandras armar, kinder och ryggar. Men barn som hostat, skrattat och sprungit till toaletten hade brutit förtrollningen. Men till slut hade det varit lugnt länge nog för att smekandet av kinder och händer som flätats in i varandra skulle leda till läppar som mötte läppar och kroppar som hårt kramades mot varandra. Tills en röd brandbil, hög som en tändsticksask, råkade få en knuff ner från bänken där den stått och landat med en volt för att sedan rulla in under kökssoffan. Förtrollningen var inte bruten. Men tillvaron var inte längre full av paradoxer och de kunde bestämma att det bästa var att bära in barnen till deras sängar och förflytta sig till soffan istället. Barnen hade somnat tätt ihop. Som bara bästa vänner gör. De bars in till Majas rum och båda lades i hennes säng. Jonathans täcke som låg på en madrass på golvet flyttades helt enkelt till sängen. Tyst smög de ut och Hilda stängde dörren lugnt och försiktigt. När hon vände sig om för att gå till soffan väntade Agnes där. Hon tog tag Hildas midja och drog henne intill sig. Återigen sökte sig läpparna till varandra och händerna drog varandra så nära det bara gick. Hildas hand knäppte upp knappen i Agnes jeans och för ett ögonblick blev Agnes verklighetsförankrad. 

"Men Per då, blir det inte konstigt om vi... Samma dag liksom"

"Tror du ärligt talat jag bryr mig om det nu? Gör du?"

"Inte ett dugg" Hildas hand hade redan hunnit knäppa upp både knapp och dragkedja och hade letat sig ner. Hon tryckte Agnes mot väggen och tyst men effektivt med passionen som det bästa bränslet fick hon Agnes att bli helt skakig i benen. 

De satte sig i soffan. Bytte kanal. De satt inte länge. De hade inte kunnat låta bli varandra. Täcket från Agnes säng blev en barriär mot världen. Alla barriärer mellan Agnes och Hilda var borta. Läppar mot läppar. Hud mot hud. Händer som på nåt sätt visste exakt vad de skulle göra och kroppar som var perfekt anpassade efter varandra. Tillsammans hade de ett mål. Och de gick i mål. Igen. Och igen. Och igen. 

Det tog flera timmar innan de hade sinnesnärvaro nog att plocka upp alla kläder och släpa in täcken till sängen. Agnes letade fram en blå Tshirt till Hilda att sova i och tog på sig själv en grön. Några minuter senare låg de båda i sängen. Tshirtarna hade hamnat på golvet. 

När de vaknade av att barnen hoppade i sängen nästa morgon hade Hilda på sig den gröna tshirten och Agnes den blå. Efter att tagit fram bröd och smör och pålägg och gjort varm choklad och satt på en film så hade de återvänt till sängen. Tshirtarna fick stanna på men det hindrade dem inte nämnvärt. 

"Det är såhär bolibompasex ska vara" viskade Hilda i Agnes öra. Agnes kunde inte svara just då. Hon behövde bita lite i täcket så inte barnen skulle höra henne. 

Det var tur att barnen var helt upptagna med att leka med varandra. Annars hade de undrat varför deras mammor kallade det sovmorgon när ingen av dem sov. Eller ens låg still och försökte sova. Och varför behövde de duscha tre gånger den dagen. Samtidigt. Och behövdes verkligen alla täcken, kuddar och gardiner tvättas när man hade besök. Och varför tog det så lång tid i tvättstugan? Som sagt. Det var tur att barnen lekte så bra ihop och inte märkte att deras mödrar inte betedde sig helt som vanligt. 

Helgen gick fort. Båda hade semester veckan efter och de gick knappt ut mer än till stranden. Hilda lånade kläder av Agnes och Jonathan lånade gärna kläder av Maja. Dessutom behövdes det inte mycket kläder på stranden. Och hemma tvättade de ofta. Det var först när maten började sina på fredagen som de tog sin in till stan för att storhandla och hämta upp grejer. Först åkte de till Hilda och Jonathans lägenhet. Där fastnade de längre än de hade tänkt. Barnen fastnade i Jonathans rum där han visade Maja alla leksaker han hade. De vuxna fastnade i Hildas rum. 

Besöket hos Agnes gick fortare. De behövde inte särskilt mycket och hade redan tagit med sig det mesta. De hade ju planerat att vara i stugan dessa semesterveckor ändå. Så det var mest småsaker de glömt och saker de kommit på att de ville ha.  

De nästkommande två veckorna lyckades de vara lite mer ute och umgås lite mer med barnen. Dessutom lyckades de lugna ner aktiviteterna lite och få tid till att prata lite. Diskutera framtiden. Att de skulle flytta ihop tvekade de väl inte direkt över. Men de kanske inte var tvugna att göra det direkt. Även om de inte kunde tänka sig att sova utan varandra just nu heller. Barnen hade på nåt sätt bara accepterat sakerna direkt. Tagit en del saker för givet medan de missat massa annat. Ett mejl till Per hade de lyckats få ihop redan efter första helgen då han skypade med Jonathan och de ville berätta varför han fortfarande var kvar hos Maja. Övriga släkt och vänner kunde de faktiskt vänta med. 

Per kom hem en sen fredagskväll. På lördagen hämtade han Jonathan. Redan efter en timme började Maja fråga när Jonathan skulle komma tillbaka. På eftermiddagen smsade Per och sa att Jonathan ville att Maja skulle komma. Maja gick direkt och packade sin väska. Så kom det sig att både Jonathan och Maja var hos Per. Och Hilda och Agnes hade huset för sig själva för första gången. 

Utan barnen där hade de tid att ägna sig åt varandra. Utan risken att bli påkomna kunde de slappna av på ett helt annat sätt. Den första magnetiska dragningen hade släppt något och även om den fortfarande var stark kunde de kontrollera den mer. Det gav relationen ytterligare en nivå. Lite djupare. De lärde sig vad som faktiskt funkade för den andra. Och vad som inte funkade.

På söndagen packade de ihop alla grejer. Agnes föräldrar skulle överta huset på måndagen. Det var ganska sent när de anlände till Hildas lägenhet. Nu hade de bott hos Agnes i flera veckor. Nu skulle de pröva Hildas lägenhet. Den funkade också alldeles utmärkt.

Måndag morgonvaknade Agnes tidigt. Och hon var hungrig. Jättehungrig. De hade kommit sent kvällen innan och Hilda hade ju bott hos henne i stugan de senaste veckorna så det var ganska tomt i skåpen. Ketchup på knäckebröd var inget hon längtade efter. Det låg en liten butik runt hörnet. Så hon gick dit. Köpte bröd, smör, ost och mjölk. För att vara så tidigt var det lång kö i kassan. Agneta studerade allt som hängde bredvid. Så såg hon det. Och började tänka. 

Hilda vaknade av lukten av kaffe. Frukost på sängen minsann. Men vad var det för konstig pinne som låg på brickan brevid kaffekoppen?

"Du har gjort mig gravid" Agnes satt på sängkanten och tittade på henne. 

"Jag? Men..."

"Ja alltså det måhända att du inte har de rätta grejerna för att tekniskt sett kunna göra mig gravid. Men jag hade INTE ägglossning då. Det var DU som gjorde mig mottaglig och skakade loss det där ägget. Det är jag helt övertygad om!" Hilda drog Agnes till sig för att kunna kyssa henne. Tur Agnes ställt brickan på sängbordet och inte i sängen. Kaffet var ganska kallt när de var redo att äta frukost lite senare. 

Per var verkligen en bra man. Han hade blivit glad för deras skull när de berättade att de var ihop. Han blev överlycklig när de berättade att det skulle bli en bebis. Och han hade inga problem med att Agnes och Hilda ville ha större delen av vårdnaden. Barnet skulle han träffa ändå och när det blev äldre fick det väldigt gärna vara hos Per då och då. Maja och Jonathan fortsatte att vilja vara tillsammans nästan jämt. För Per var det helt ok att hon följde med till honom och Agnes och Hilda spenderade gärna tid ensamma ibland också. De hittade en radhus de kunde hyra och det fanns plats så både Maja och Jonathan och bebisen kunde få eget rum så småningom. Maja och Jonathan ville fortfarande dela rum så de fick ett sovrum och ett lekrum och bebisens blivande rum fick vara pysselrum/kontor så länge bebisen skulle ändå sova hos Hilda och Agnes i början. 

Dagis hade barnen inte varit på på hela sommaren. Med lite pusslande hade Hilda, Agnes och Per pusslat ihop sina scheman med semesterveckor och några dagar hos Agnes föräldrar ute i stugan. Det var först i mitten av Augusti som Agnes lämnade barnen på dagis. Båda ungarna sprang in och började berätta om allt som hänt för fröken. 

"Fröken fröken. Vet du. Jag och Maja bor i samma hus nu. Vi har samma rum och tillsammans har vi MASSOR med lego!" Jonathan hoppade. Så spännande var det att berätta. 

"Och vet du. Mittemellan när vi fyller år ska vi få ett SYSKON!" Maja hoppade hon med. Sen sprang de vidare för att berätta för nästa fröken. Kvar stod Agnes med Jonathans jacka i ena handen och Majas stövlar i andra. Hon hade inte brytt sig om att påminna dem om att hänga upp allt idag. Kvar stod också den fröken barnen nyss berättat allt för. Hon såg pillemarisk ut. 

"Jaså. Det blev nåt mellan dig och Jonathans pappa iallafall? Jag hade mina misstankar jag..."

"Nej inte alls. Jag är tillsammans med Jonathans mamma."